sssk: Kulturarv

Sverigedemokraterna och kulturen, del 1

Ett uttryck som ofrånkomligen dyker upp när man pratar om/med sverigedemokrater är ”det svenska kulturarvet”. Detta blir ju någon sorts baslinje för fortsatta diskussioner om kultur, så jag har försökt gå igenom hur SD använder det begreppet. Som komplement här finns citat från andra organisationer, myndigheter och ordböcker. Innan vi sätter igång vill jag varna för att det här inlägget är långt, trots att jag har klippt ganska hårt för att koncentrera mig på just vad som sägs om ordet ”kulturarv”. En mer kritisk diskussion kommer i senare inlägg.

Först några förutfattade meningar som vi utomstående kan ha. Sverigedemokraterna:

  • använder sig systematiskt av populism
  • tycker att ”svenskheten” och ”det svenska” i Sverige är hotat
  • har en nationalromantisk syn på Sveriges historia

En mer utvecklad beskrivning av detta kan man läsa på ”folkbildningsprojektet Sverigedemokraterna har fel”s sida . Där sägs att Sverigedemokraterna menar

 ”att olika kulturer hör nämligen hemma i olika delar av världen. Dessa kulturer ska inte blandas. Det finns en typiskt svensk kultur som finns i Sverige och som bör bevaras.”

”Sverigedemokraterna har en förenklad syn på kultur. I Sverigedemokraternas svartvita värld finns en idealiserad bild av vad som är svenskt – hus med vita knutar på landet, midsommarfirande med blommor i håret, vällagad husmanskost etc. ”

”Ett annat grundläggande problem med Sverigedemokraternas syn på kultur är att kultur påstås vara något beständigt som kan fångas till en geografisk plats.”

De facto

Så vad säger Sverigedemokraterna egentligen själva? På deras hemsida kan man bl.a. läsa :

Låt Sverige förbli Sverige

I vårt Sverige präglas samhället av en gemensam svensk kultur som skapar sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna. I vårt Sverige respekteras och levandehålls det svenska kulturarvet. —”

”I dagens Sverige förringas och förnekas det svenska kulturarvet och den svenska identiteten till förmån för utländska kulturer. I dagens Sverige går en alltför stor del av det skattefinansierade kulturstödet till mångkulturella, destruktiva och elitistiska kulturyttringar.”

”Som ett första steg mot ett samhälle präglat av en mer livskraftig svensk kultur” —- ”lovar Sverigedemokraterna att under den kommande mandatperioden prioritera arbetet för att få igenom följande förändringar:

  • Ett kraftigt utökat stöd till bevarandet av det svenska kulturarvet. Sverigedemokraterna vill markant höja de statliga anslagen till de föreningar, organisationer, myndigheter och institutioner vars verksamhet syftar till att bevara och levandegöra det svenska kulturarvet.
  • En svensk kulturell kanon. Med inspiration från vårt grannland Danmark vill Sverigedemokraterna sätta igång en process som skall leda fram till antagandet av en svensk kulturell kanon innehållande en förteckning över omistliga och särskilt betydelsefulla exempel på svensk kultur inom olika områden såsom arkitektur, litteratur, musik, konsthantverk, scenkonst etc.”

I sin vårbudget 2011 konkretiserar man något om vad man vill göra:

En bred och livskraftig svensk kultur 8.1  Med kulturarvet i fokus

”Till skillnad från regeringen, vars kulturpolitik i huvudsak är inriktad på att marknadsanpassa kulturlivets arbetsformer och som bortsett från ambitionen att stadigt förstärka kulturlivets mångkulturella prägel är i det närmaste värdenihilistisk, vill vi Sverigedemokrater framförallt fokusera våra satsningar på bevarandet och levandegörandet av kulturarvet samt på att göra kulturen bredare och mer tillgänglig för de små barnen, de äldre och de funktionshindrade. —- ”

” Våra motiv för att vilja prioritera arbetet med att bevara och levandegöra kulturarvet är många. Vi ser idag nya hot mot kulturarvet i form av bland annat miljöförstöring och en eskalerande brottslighet som går ut på att stjäla våra kulturskatter. Vi behöver göra kulturarvet tillgängligt för fler grupper och anpassa kulturarvspolitiken till nya tider, ny teknik och nya generationer. Att värna om kulturarvet är också att visa respekt mot tidigare generationer, att minnas vad de har åstadkommit. Den absolut viktigaste aspekten är dock kulturarvets funktion som ett sammanhållande kitt i ett allt kallare och alltmer splittrat samhälle. Det är vår övertygelse att varje samhälle behöver gemensamma, kollektiva minnen, gemensamma myter, gemensamma traditioner, gemensamma seder och bruk för att i förlängningen kunna hålla samman och kunna behålla en stark känsla av gemenskap. För att stärka kulturarvets ställning vill vi bland annat:

  • Införa en statlig kulturarvsfond dit bland annat individer och organisationer som idag har svårt att få tillgång till de statliga kulturmedlen skall kunna vända sig för att få stöd till kulturarvsbevarande verksamheter och projekt.
  • Stimulera en breddad och fördjupad diskussion kring ämnen som kultur, historia och identitet genom att i likhet med vårt grannland Danmark ta fram en nationell kulturkanon, såväl som en specifik litteraturkanon.
  • Införa ett särskilt ROT-avdrag för restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Detta skall kunna utnyttjas av såväl enskilda personer som kommuner, bolag och stiftelser – dock ej av statliga fastighetsägare, och vara villkorat med att byggnaden av länsstyrelsen godkänts som kulturhistoriskt värdefull.
  • Öka stödet till nationella myndigheter, kulturinstitutioner och stiftelser som har en central roll i kulturarvets bevarande såsom bland annat Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Skansen och Institutet för språk- och folkminnen m.fl.
  • Fortsätta och stärka riktade satsningar på digitaliseringsprojekt, för att därmed öka tillgängligheten till och samtidigt ytterligare möjliggöra bevarandet av vårt kulturarv. Ett led i detta är att blåsa liv i det framgångsrika, men av alliansregeringen tyvärr slopade, Access-projektet, som dessutom innebar en chans för arbetslösa att få in en fot på arbetsmarknaden. Ett annat är ökade och påskyndade satsningar på digitaliseringen av landsortsbiografer.
  • Stödja arbetet med att rädda det hotade kristna svenska kulturarvet genom att höja nivån på den kyrkoantikvariska ersättningen.
  • Initiera en riktad satsning på kulturarvsturism.

Förutom satsningar på det svenska kulturarvet vill vi också öka stödet till den samiska och tornedalska kulturen. Den samiska kulturen har negligerats av såväl rödgröna som borgerliga regeringar och det samiska kulturstödet har frusits på samma nivå sedan 1993, vilket med hänsyn taget till inflationen innebär att detta stöd i realiteten har minskat kraftigt under en lång tid. ”

Nyligen skickades ett pressmeddelanden ut angående ett beslut i riksdagen.

  ”SD:s agerande i kulturutskottet ger ökat stöd för kulturarvet 2011-05-12 10:46

Idag har Sverigedemokraterna tillsammans med de rödgröna och överraskande även allianspartierna enats om ett ställningstagande angående vikten av insatser för att vårda och tillgängliggöra det svenska kulturarvet. —” ”— Mattias Karlsson, kulturpolitisk talesperson, kommenterar: – Det är glädjande att allianspartierna ändrade sig och stödde detta förslag. Vi har i Sverige ett rikt kulturarv som är i stort behov av vårdande och bevarande insatser. Det av regeringspartierna slopade Accessprojektet var ett framgångsrikt koncept för att stärka detta viktiga arbete.”

Alternativ

I texterna tycks SD antyda att de är ensamma om att värna kulturarvet. Men det finns faktiskt flera instanser som redan nu verkar för just det. Möjligtvis har man en tydligare definition av vad kulturarv är.

Från Riksantikvarieämbetets hemsida:

”Kulturarvet utgörs av vad tidigare generationer har skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Överallt finns spåren av det förflutna. Kulturmiljön är i princip hela den miljö som har formats av oss människor genom tiderna. Det kan vara alltifrån en enskild plats eller byggnad till hela landskap. Kulturarv är ett vidare begrepp än kulturmiljö. Det innefattar inte bara föremål, byggnader och fornlämningar utan också berättelser, traditioner och andra immateriella värden som vi övertar från tidigare generationer.”

”Samtidigt är det viktigt att påpeka att kulturarv inte är statiskt utan något som ständigt förändras och omformuleras. Varje tid bildar sig en egen uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder. Riksantikvarieämbetet har regeringens uppdrag att vara pådrivande och samlande i kulturarvsarbetet och verka för att kulturarvet bevaras och brukas på bästa sätt. Vi har också ett ansvar för att utveckla diskussionen om begreppet kulturarv och hur det kopplas till frågor om demokrati och makt, tillhörighet och utanförskap, samt hur det kan ge perspektiv på nuet och framtiden.”

Berättarverkstan är en ickestatlig organisation som sysslar med en annan del av kulturarvet:

Lever kulturarvet?

Nuförtiden talar man om ett ”immateriellt kulturarv”, det förfäder och förmödrar lämnat efter sig som inte går att ta på. Kanske är det ändå det mest kroppsliga kulturarv man kan tänka sig, mer köttsligt än ståtliga stenslott och stolta små timmerstugor. Vårt muntliga kulturarv av sägner och historier är kanske mindre påtagligt än de materiella lämningar som kan besökas och fotograferas. Men det har traderats av människor av blod och kött. Bara det som berört lyssnarna har lämnats vidare. Därför är det ljudande kulturarvet minst lika levande som det materiella. Om vi själva för det vidare. Annars är det dödare än en ruin.”

Vill man veta mer om vad som pågår, kan man till exempel läsa regeringens beslut om att ge Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att utveckla arbetet med att skydda det immateriella kulturarvet.

Annonser

2 responses to “sssk: Kulturarv

  1. Käraste syster, tack för en fin liten sammanställning. Jag känner mig dock nödgad att göra ett påpekande. Du skriver att SD antyder att de är ensamma om att värna kulturarvet, och hänvisar sedan till att det finns andra INSTITUTIONER som har just kulturarvsvärnandet som sin uppgift. Samtidigt har du citerat ur vårbudgeten att SD vill:

    ”Öka stödet till nationella myndigheter, kulturinstitutioner och stiftelser som har en central roll i kulturarvets bevarande såsom bland annat Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Skansen och Institutet för språk- och folkminnen m.fl.”

    Med andra ord är vi mycket väl medvetna om att det finns många institutioner och myndigheter som arbetar med detta, däremot är vi det parti som på kulturområdet huvudsakligen vill rikta stöd till just dessa institutioner och myndigheter, att jämföra med andra riksdagspartier som hellre än att höja stödet till kulturarvet satsar på mångkulturella, genusfokuserade eller allmänpolitiskt provokativa projekt.

    • Kära K, du var så snabb med kommentaren så jag hade nog inte redigerat färdigt… 😉
      Som sagt tänkte jag utveckla resonemanget och granska de olika argumenten senare (snart, jag lovar). Den här gången ville jag framför allt samla citat som kan stå till grund för en sådan diskussion.
      Kortfattat kan jag i a f svara att jag kanske inte var tillräckligt objektiv när jag tolkade in ”ensamrätten” för ambitionerna. Jag la absolut märke till att SD säger att de vill öka stödet, och därmed erkänner att även andra politiska aktörer vill bevara kulturarvet. Men, om man ska vara petig (och varför annars ha en blogg?), i andra delar av vårbudgeten, som jag inte citerat än, påpekar man att ”anslaget till kultursektorn måste naturligtvis ständigt vägas mot behoven inom andra prioriterade samhällsområden”. Det öppnar för att ökningen kan bli större eller mindre, eller kanske man inte har råd med den alls…
      Den springande punkten tycker jag kommer fram i ditt sista stycke, när du ställer Skansen etc. mot andra kulturyttringar. Det är intressant (och för mig beklämmande) hur svävande och diffust ”kulturarvet” definieras av er/dig. Den underförstådda, och enligt många fiktiva, motsättningen du beskriver tar jag särskilt upp i del 3, om SDs definition av kultur och bra kultur.