Burka – att synas eller inte synas?

 Inspirerad av en kommentar till förra inlägget, börjar jag fundera på fenomenet burka.

”För övrigt är det INTE främlingsfientligt att vara emot burqa, en person som är emot burqa är en person FÖR kvinnorättigheter.”

Låt mig först säga att en av mina fördomarna mot SD, är att de är ointresserade av, för att inte säga motståndare till, genusfrågor, kvinnliga rättigheter och feminism i allmänhet. Återstår att undersöka.

På rak arm kan jag se tre principiellt olika frågor här: de av juridiskt slag, praktiska tillämpningar och de som rör mer känslomässiga attityder.

  1. Hur ska man egentligen definiera en lag kring klädsel och utseende? Om man uttrycker det som ”dölja sitt ansikte” finns det flera accepterade sätt. En person med många ansiktspiercingar eller någon med extrem sminkning kan sägas dölja sitt ansiktes ”naturliga” utseende. Tänk Lisbeth Salander med och utan. Och på vintern är väl de flesta av oss mer eller mindre dolda bakom dunjackshuvor och halsdukar virade i flera lager?
  2. I en hel del specifika yrken och situationer är ett synligt ansikte mer eller mindre en förutsättning. Att arbeta som vårdpersonal eller lärare, att legitimera sig eller vara representeatio av olika slag (vara ”ansiktet utåt”!) har jag svårt att tänka mig är praktiskt taget omöjligt utan tydliga ansiktsdrag eller mimik.
  3. Mänskliga rättigheter. Är burka = förtryck? Eller är det att hindra en persons privata val? Om det är bevis för förakt för kvinnors rättigheter, borde vi inte försöka motarbeta hela den attityden och inte enbart en del av den?

 Jag är själv inte färdigfunderad kring dessa olika aspekter. Vad tycker du?

Annonser

9 responses to “Burka – att synas eller inte synas?

  1. Pingback: Samveten, ansvar och dilemman | Hjälp, min syster är Sverigedemokrat!

  2. Hjälp, min syster är (spara det som inte önskas, t ex) AIK:are, muslim, vegetarian, lesbisk, gift med en neger, porrstjärna, vänsterhänt eller liknande, och radera resten, så ser du en mindre smaklig aspekt av den i och för sig roliga titeln och drivkraften för denna blogg. Kan du inte kommunicera med din syster?

    I vissa familjer är det tabu att prata politik. I andra är det själva livsluften. Jag vet inte hur det är hos der, men vad jag förstår har nu rötterna i ett öststatsland, Ungern eller så. Där kanske det var livsfarligt att prata politik.

    Även i Sverige kan det vara riskabelt. Ger man uttryck för fel politisk åsikt (dvs. din systers) så kan man hindras i sin befordran på skolor och arbetsplatser. Anno 2011. Man kan bli avsatt som facklig förtroendeman. Man kan hindras komma in på krogen (hände SD:s Erik Almquist häromkvällen). Man kan bli utfrusen av anhöriga och bekanta.

    • Hej du! Jag valde titeln på bloggen mycket medvetet. Meningen är dels att den faktiskt speglar en av mina första reaktioner, dels (och kanske framförallt) att jag ironiserar över och vill undersöka precis den reaktionen. Hos mig och hos andra icke- eller anti- SDare. Även om jag inte håller med om vad du säger, tycker jag att det är viktigt att du får säga det.
      Min syster och jag har nästan daglig kontakt. Vi pratar systersaker men också politik. Innan jag startade bloggen, kollade jag med henne att det var OK, eftersom det var mycket viktigt för mig att inte göra henne ledsen. Jag älskar henne och det vet hon 🙂
      Du har rätt i att mina föräldrar kom till Sverige från ett Öststatsland. Min uppfattning är att det pratades mer politik kring vårt middagsbord och våra släktträffar än i de flesta ”normalsvenska”, inhemska familjer. Just för att det var så hårt styrt och förbjudet att öppet kritisera den sittande makten, växte en tradition av kodat motstånd, ofta förklädd i humor och varieté, fram. Jag fick lära mig att det är viktigt att utnyttja demokratiska möjligheter, rösträtt och yttrandefrihet, just för att de inte är självklara. Många människor har fått kämpa hårt för dem, gjutit sitt blod (tänk Ådalen), och många är fortfarande förnekade dessa fantastiska möjligheter.
      Min syster är inte AIK-are (tror jag) men om hon var det hoppas jag att jag och andra skulle respektera hennes rätt att välja.
      Vänliga hälsningar, storastorasyster

    • Vill även jag intyga att jag och systern har näst intill daglig kontakt, om såväl politik som annat arbete och vardag. Och precis som Storastorasyster skriver i sitt svar har jag fått intrycket av att just för att våra föräldrar växt upp och levt i ett Öststatsland var det för dem väldigt viktigt att vi döttrar skulle lära oss uppskatta och stå upp för demokratiska rättigheter såsom åsikts- och yttrandefrihet. Med flertalet mer eller mindre hetlevrade diskussioner, om allt från etik, moral och politik till livets naturvetenskapliga mysterier har vi också fått lära oss vikten av nyfikenhet, respekt och öppenhet inför det okända – vare sig det är människors åsikter eller vägen till lösningen på ett matematiskt problem.

      För övrigt är jag neutral i klubbval, men väl vegetarian 😉

  3. Affärskultur var ordet (sa Bull)! Varför då hymla med nationalkultur?? Lika opassande (för att inte säga respektlöst) som det vore att insistera på bikini i låt oss säga Dubai, lika opassande (för att inte säga respektlöst) är det väl att insistera på burka i Sverige?

    När man trixar med det självklara i att Sverige är svenskarnas land (precis som Finland är finnarnas och Iran iraniernas, Japan japanernas och Polen polackernas och Estland esternas land), då förlorar landet sin kulturella identitet. Det förvandlas till en uppsamlingsplats, en administrativ enhet och kan lika gärna ha ett nummer som ett namn. Ingen kommer att känna någon större lojalitet (= ansvar) gentemot en sådan plats. Allt kommer att vara någon annans problem. Landet förfaller. Vi ser det redan!

    Pappan

  4. Therese Gustafsson

    Som liberal kan jag inte på något sätt stötta ett förbud mot burqa, även om min grundkänsla är att det är något djupt fel med den klädestraditionen, som går på tvärs mot västvärldens människosyn. Men, individer måste få bära de kläder de vill och då får det ta även det här uttrycket. Ett förbud skulle också skapa martyrer av burqabärarna.

    Däremot har arbetsgivare en självklart rätt att ställa krav på de anställdas klädsel under arbetstid: säkerhetsskäl, affärskultur, uniformskrav, identifikation och mycket mera. Burqa passar extremt illa på många arbetsplatser och de individer som väljer att bära dem kommer att eliminera sig själva från arbetsmarknaden. Min övertygelse är att burqadebatten är en symbolfråga som är rätt ointressant i sig. Fokuset bör ligga på att arbetsmarknadens villkor är lika för alla och därmed konsekvenserna av ens personliga val, burqabärare som punkare.

  5. Jag formulerade om frågan i omröstningen, eftersom jag insåg att den var tvetydig. Om den (1 🙂 )person som hade hunnit rösta vill ändra sig – kontakta mig.

  6. Jakob Heidbrink

    Jag kan yttra en klar åsikt om den juridiska aspekten. Det är minst sagt extremt svårt att rätt avgränsa ett klädesförbud på rätt sätt, vilket dock inte hindrat att vissa länder försökt. Jag personligen skulle inte vilja behöva utforma sådan lagstiftning, eftersom risken för över- eller underinkludering är alltför stor. (Det är den dock också i många andra sammanhang, som exempelvis i Manga-översättarens fall: jag tvivlar starkt på att någon bakom lagstiftningen tänkte på översättare av utländska serier när barnpornografibrottet utformades så att den också avsåg teckningar.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s